Högtryckspress till Grafiken på Nyckelviksskolan

Äntligen har verkstaden fått en riktig högtryckspress.
En Eickhoff 50 × 70 har räddats undan skövlingarna på KKV i Nacka. Lite omvårdnad behövs, pappershållaren har en brusten hävarm men vi har ju en fantastisk metallverkstad här på skolan så det ska nog fixa sig. Nu behöver vi bly och trästil, ornament, verktyg och lådor! Kontakta mig om ni har utrustning eller reservdelar till Eickhoff…

image

image

image

Posted in Grafik, Hantverket | Kommentering avstängd

Hur man återvinner färgrester som kan användas vid grundering.

Vad gör man med resterna av färg nere i burken med penseltvätt – inte vill man väl hälla ut det i avloppet, eller hur?
Jag tvättar sällan mina penslar. Om jag gör det, då har redan färgresterna sedan länge runnit ur ner på botten av den linoljefyllda penseltvättsburken. Oljan kan sedan tvättas bort från penslarna med lite såpa och ljummet vatten.

Bottenskrapet har en trevlig neutral mörkgrå nyans.

Töm ut oljan så att bottenskrapet ligger fritt och skopa upp det på färgbänken. Tillsätt sedan ungefär lika mycket krita och rör ihop tills du har en bra konsistens.

Riv ihop pigmentresterna, kritan och oljan.

Riv sedan pigmenten så att de fördelas jämnt i oljan. Vill man ha en ljusare grund kan man tillsätta lite blyvitt eller någon annan bra ljus torkare.

Lägg upp grunden med en större palettkniv. Tillsätt terpentin om blandningen är svårarbetad.

Testa blandningen på en liten remsa duk limmad med harlim. En grund ska fungera som en ”filler” mellan vävens maskor – så stryk på den med en palettkniv som smör på en leksandsknäcke… I nyare litteratur rekommenderas trälim som isolering på pannån/duken – nonsens, varför blanda in ett plastmaterial som man inte har en aning om hur länge det håller. Använd harlim – fungerar mycket bättre och fyller upp mellan maskorna på ett mycket bättre sätt.

Mörk och ljus traditionell oljegrundering.

Den undre duken har grunderats med rent bottenskrap – den övre med tillsatt blyvitt.

Nu kan man fylla på med ren olja i penseltvättsburken.

 

Posted in Hantverket, Måleri | Kommentering avstängd

Cremnitz von Björkhagen

Cremnitz von Björkhagen

Första målningen med egentillverkat kremservitt :-)

Så här gick det till:

Bly rullat i blomkruka. (Augusti)

Rengör blyremsor och rulla dem till spiraler som passar i en liten blomkruka. Blyet kan man utvinna ur skärmningen (isoleringen) till gammal telekabel, mycket ren blyhalt krävs – således ej typografiskt bly som innehåller antimon. Ställ blomkrukan i ett litet fat som fylls till bredden med ättikvinäger – placera sedan fatet på ett större fat med bakpulver i. Bakpulvret kommer att avge koldioxid och får ersätta gödslet som man lade krukorna med bly i när man gjorde färgen förr. Ställ hela anordningen under en tättslutande glaskupa.

Under glaskupan några månader senare (November)

Redan efter ett par dagar bildas en vit beläggning på blyets yta – detta är basiskt blykarbonat (blyvitt). Låt anordningen stå ett par månader – helst på ett varmt ställe och fyll på med bakpulver och ättikvinäger då och då…

Blyet oxiderar nästan rakt igenom.

Tag ur blyspiralen försiktigt och placera den i en lämplig behållare.

Passa på att fylla på med färskt bly i krukan.

Fyll på kolsyrat vatten så att det täcker spiralen.

Kolsyrat vatten påskyndar bildandet av ännu mera basiskt blykarbonat.

För att öka mängden basiskt blykarbonat i pigmentet kan man använda kolsyrat vatten för att skölja ner beläggningen från blyet. Lägg på ett lock och låt behållaren stå så att allt pigment samlas på botten och klart vatten täcker resterna av spiralen.

Man kan redan nu fiska upp lite pigment från botten av behållaren.

Sköljningen med kolsyrat vatten upprepas ett par gånger för att avlägsna eventuella biprodukter som kan missfärga (blyacetat?). Då pigmentet är mycket farligt att handskas med i pulverform kan man förvara det under vatten för att minska risken för inandning och spridning i arbetslokalen.

Tillsätt ett par droppar linolja till det vattenburna pigmentet.

Blanda det våta pigmentet med en liten mängd linolja. Snart bildas en ganska kornig emulsion av pigment, vatten och olja.

Pigmentet emulgerar oljan och vattnet.

Pigmentet verkar nästan suga åt sig linoljan och vattnet pressas automatiskt ut vid rivningen. Kommer att tänka på att man hittat rester av ägg i Rembrandts blyvitt * – kanske var det inte bara för att åstadkomma putridons snabba torkning och relief – utan för att minska riskerna med kvardröjande vatten i färgen genom traditionell äggoljeemulsion.

Vid rivningen pressas vattnet ur blandningen och dunstar bort.

Krämigheten försvinner efter en stunds rivning och en jämn smidig färgmassa bildas.

Färgen verkar bli smidigare efter rivning.

Förmodligen innehåller det här färgprovet från innan sköljningen en del föroreningar – men vi provar ändå:

Färgen är klar för användning.

Fram med grejerna:

Skynda medan det är ljust…

Och på hyllan är nästa sats på gång:

Nästa omgång bredvid pigmentet – långsamt sjunkande.

 

* Van de Wetering, Ernst, Rembrandt, the Painter at Work

Posted in Hantverket, Landskap, Måleri | Kommentering avstängd

Tips och trix: Den vita etsgrunden

Sedan länge har jag varit på jakt efter den vita hårdgrunden – oftast har jag då experimenterat med pigmentblandningar, vax och mastix. Problemet med pigmenttillsatser i hårdgrunden är att de (oftast metallbaserade) vita pigmenten påverkat grundens hållbarhet mot syran. Alternativet är rent transparenta grunder som fungerar bra om man etsar plåten samtidigt som man ritar för att slippa ljusreflexer som försvårar arbetet.

Tills nyligen har vi rengjort och avfettat kopparplåtarna med lacknafta och t-sprit, en onödig och skadlig nittonhundatalsvillfarelse. Numera har vi återgått till att avoxidera plåten med vinäger och saltlösning före avfettning med krita – en bättre metod och förmodligen den man använde redan innan Rembrandts tid. Ett hörn i verkstaden bredvid vattenhon har åter befolkats av burkar med slammad krita och stanken av vinäger. Detta nygamla element i verkstaden födde en idé häromdagen – det måste varit den naturligaste sak i världen att ta penseln med slammad krita och vitmena den nygrunderade etsplåten!!! Så naturligt till och med att man inte ens nedlät sig att dokumentera eller nedteckna tillvägagångssättet. (Den enda referensen till något liknande hittar jag i Ernst Bergers kommentarer till De Mayerne-manuskriptet från sextonhundratalet – då med blyvitt istället för krita)

Jag tror att man gjorde ungefär så här:

Rengör plåten som vanligt omväxlande med slammad krita och avoxideringsmedel (ättiksprit, vatten och koksalt).

Grundera sedan plåten som vanligt med hårdgrund.

Pensla sedan försiktigt slammad krita ovanpå hårdgrunden. För att få kritslammet att sprida sig jämnt över plåten gnuggar man in lite saliv på ytan. (Finkänsliga personer kan använda oxgalla)

Låt kritan torka.

Nu kan man rita upp motivet – se till att nålen går ända ned genom hårdgrunden.

Kritgrunderingen sitter ganska bra och gör inget som helst motstånd när man ritar. Naturligtvis skavs den av vid upprepad beröring. (Lite gummi arabicum skulle kunna tillsättas för en hållbarare yta.)

Skölj eller borsta av kritgrunderingen…

…och etsa.

Posted in Grafik, Hantverket | Kommentering avstängd