Seduced by the smile of a Seahorse. Part 1

Easel
Easel with mirror and still life setup.

Finally I got to watch ”Tim’s Vermeer” – I don’t know why it took so long, as I promised myself to get it when it was released. This excellent documentary extrapolates on David Hockneys Magnum Opus ”Secret Knowledge” where convincing circumstantial evidence are put forward that some artists used Optical aids earlier than usually acknowledged by traditional art historians. Mind that I say some artists, the Hockneyan term ”eyeballing” draughtmanship as opposed to the ”Optical” vision and tracing a projection has dominated western art since the Ancient Greeks and there are artists through the ages with considerable skills bordering to obsession in creating lifelikeness by acquiring knowledge in anatomy, perspective and projection.
That said, there are certain other works of art that gets you wondering like those of Holbein, Caravaggio and Vermeer among others.
There are some weak points in the Hockneyan theories, for me the chief one is his proposal that the paintings were not only drawn in a darkened room from a Camera Obscura but also painted during such low light circumstances. Being from a country that resides in almost complete darkness during the colder parts of the year that part of the theory would not hold up – chasing natural light for prolonged periods of time during wintertime I assure you, would drive any aspiring swedish Vermeer nuts.
”Tim’s Vermeer” has eliminated that obstacle in ”Secret Knowledge” by the use of what I would call a ingeniously reinvented, ”slightly” modified 2.0 version of the well known Optical drawing aid called Camera Lucida.

Tim Jenison, in the movie, vows to paint a Vermeer using technological means available in the 17th century, reinvented and operated by himself as an untrained painter/draughtsman.
Watching ”Tims Vermeer” I realize that Tim is not just anyone – he is the inventor/coder of the brilliant software suite named Lightwave 3D that kept me indoors the good part of the beginning of this millennium. I used Lightwave for drawing, projecting and building my large (2 x 2 x 3,5 meter) easel, I used it to model heads that were transferred to large spray aquatint etchings and the strangest part of it all – I used it to model the studio of Johannes Vermeer!
This insight freaked me out – big time! I still get goosebumps thinking about it as I’m writing this now… This was long ago, around 2001/2003 and I’ve only a vague idea what I was after modeling the studio and some of the furniture. I suppose I was transfixed by the quality of Lightwaves renderer and the endless possibilities of a new medium – 3D modeling and soon to come but not right back then – realtime photographic (or even painterly) quality 3D rendering at a affordable cost. Was Lightwave able to render the fine gradations of the sweeping light from the old lead framed stained glass windows on to the whitewashed rear wall?

The studio of Vermeer
The studio of Vermeer (2002) transferred from Lightwave to Blender

This is a screenshot from another excellent 3D suite Blender, the studio model was exported from Lightwave as .OBJ somewhere back then – unfortunately the original .lwo files are somewhere on a drive suspended in deep storage in the basement.

There I was – already back then trying to recreate an old technology with the aid of a new one 😉
And there was Tim Jenison, at that time, inventor of the new technology – dreaming of using the secret, forgotten old methods to show us something new.
If we attribute Van Eyck the invention of Oil painting and Brunelleschi the Perspective (dubious I know – but for the reasonings sake) they were painters and architects who in their time was celebrated for both their arts and science or craft.
Today we make a distinction – an artists achievements can never be celebrated if they are of a technical kind, and we are blind to the dazzling images of science as works of art!
I believe that Jim’s software (both Toaster and Lightwave 3D) has already earned him a place up there along with Jan van E and Filippo B in the history of humanistic arts and sciences!

This all and my earlier interest in Hockneys work almost makes me obliged to recreate his experiments in Optically Aided Artistic Vision! Following Tim Jenisons example from his early experiments I placed a mirror mounted on improvised holder, parts of it made of old fly-binding equipment. This setup could be described as a ”poor man”s Camera Lucida.
Recreating the later more complex version 2.0 of the Device requires among other things a rather big weak convex lens and a good quality concave ”shaving mirror” none of which I have right now. Intend to buy them some day though…

View from the painters perspective.
View from the painters perspective.

Aligning the mirror 45 degrees in the line of sight to the canvas (or in this case gesso primed panel) where the distance from the mirror (m) to the canvas  (e) equals the distance from mirror to still life (d) – otherwise you will have problems with parallax effects.

Diagram
Diagram

Ok, the equipment is rigged! Its half past four in the afternoon, lets load up some paint and get started. Using stock pigments available back then in the 1650s: Cremnitz White, Madder, Golden Ochre and Black. Lapis Lazuli (or Natural Ultramarine Blue) was I believe considered far too expensive to experiment with. This color setup is the anachronistically named ”Zorn palette” used since the beginnings of painting and its overall orange domination makes white/black mixes appear blue. Using Madder instead of Vermillion in this case as I only need the cold reds here. Actually Jan Vermeer used a lot of Lapis Lazuli, more than any of his contemporaries – something to look into some other time.

Zorn palette
The anachronistically named ”Zorn palette”

Squinting in the mirror, trying to shift my head sideways and up and down – tracing the contours of the background in black. Later moving on to the Oil-flask and walnuts…
I have chosen to make a Optically Aided version of a still life already on the shelf – of course this one will be mirrored in comparison with the one i made this spring.

The beginnings. Time 17:06
The beginnings. Time 17:06

After a while one gets used to the technique – I found it was comparable to the ”Sight Size” drawing method: you tend to flip your eye back and forth this time along the edge of the mirror. Now I’ll move on to the jar and the highlights…

Time 17:25
Time 17:25

My setup is far from optimal: the mirror is a bit too thick, the edge where the glass is ground is disturbingly bright and the metal rod holding it should be thinner and black to minimize visual disturbances. Its hard to avoid bumping in to the mirror when moving in this cramped area. With the Lens and Concave Mirror arrangement shown later in the movie I suppose that issue can be worked out. The shelf in the painting is a bit tilted due to the mirror not being adjusted properly.

Time 17:59
Time 17:59

It’s getting darker now and I must finish this stage in the painting, that means smoothening some edges, enhance and correct others… Thanks to using sun thickened linseed oil, lead white and golden ochre the painting will dry enough for oiling in and continued work in two days, or if the weather remains nice and bright, already tomorrow.

Time 18:17
Time 18:17

Most smartphone cameras tend to overexpose so you can’t sense the late summer scandinavian evening coming on in the photos. The painting is now ready to dry so another layer of more detail can be applied. My conclusion so far?
The method works, if you keep the objects mostly in one plane this technique certainly could help in getting both the Drawing, Tone and Color right. Hm, one plane – makes you think of someone right? That guy who fled Rome facing murder charges and abandoned a bunch of mirrors in a rented room with a hole torn out in the roof.
And what about this smiling seahorse? -You will have to see the movie to figure that one out 😉

Posted in Hantverket, Måleri, Stilleben | Kommentarer inaktiverade för Seduced by the smile of a Seahorse. Part 1

Klarakvarterens ateljéer och ateljebostadsbeståndet.

Konstnärer målar ute på gamla tegelbacken.
Konstnärer målar ute på gamla tegelbacken.

Gamla city var fullt med kulturfolk – författare, skulptörer, målare och skådisar.

När klarakvarteren revs var tanken från konstnärshåll att med sina intresseorganisationer se till att sätta fart på byggandet av ersättningsateljéer i förorterna till de utkörda kulturarbetarna. Under 40 talet och framåt byggdes en massa ateljélägenheter i förorterna – många av dem hotas nu likt klarakvarteren på sin tid att förstöras med förtätningen av detaljplanerna.

Skulpturateljé på Drottningatan 27
Skulpturateljé på Drottninggatan 27
Drottningatan. Så här ser det ut nu...
Drottninggatan. Så här ser det ut nu…
Ateljéfönster på taket. Mäster Samuelsgatan 41
Ateljéfönster på taket. Mäster Samuelsgatan 41
Så här ser det ut nu på Mäster Samuelsgatan.
Så här ser det ut nu på Mäster Samuelsgatan.
För att inte tala om gamla konstfack och sergel.
För att inte tala om gamla konstfack och sergel.
Lanterninfönster på konstfack under rivning.
Lanterninfönster på konstfack under rivning.
Så här ser det ut nu där gamla konstfack låg...
Så här ser det ut nu där gamla konstfack låg…
Även på Söder revs det... Maria Prästgårdsgatan
Även på Söder revs det… Maria Prästgårdsgatan
Maria Prästgårdsgatan efter. Snyggt va?
Maria Prästgårdsgatan efter. Snyggt va?
Okänd interiör, förmodligen klarakvarteren.
Okänd interiör, förmodligen klarakvarteren.
Rivningshysterin fortsatte...
Rivningshysterin fortsatte…
Interiör Mäster Samuelsgatan 37
Interiör Mäster Samuelsgatan 37
Mäster Samuelsgatan 37 nu.
Mäster Samuelsgatan 37 nu.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Posted in Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Klarakvarterens ateljéer och ateljebostadsbeståndet.

Kulturmörker

20140430_081553
Himlen utanför kanske försvinner…

White Arkitektbyrå tillsammans med SSSB har planerat att förtäta vårat kvarter i Björkhagen. De anrika Skulpturateljéerna kommer att berövas allt sitt arbetsljus på vintern när solen står lågt på himlen. Man tänker bygga stora (fula) huskroppar mitt framför det K-märkta Kvarteret Regnbågen.

20140430_082133
Utsikten ner mot ekobyn.

Utsikten ner mot ekobyn mot Understensvägen som den ser ut en mulen vårmorgon. Även så här års betyder minsta lilla ljusgnutta mycket.

20140430_081900
En av skulpturateljéerna som byggs för – de kommer inte att ha något ljus på vintern.

Ateljébostäderna med sina ateljéer i bottenplan var tänkta att innehas av främst Skulptörer till skillnad från måleriatéljeerna i Varhelyis höghus i centrala Björkhagen.

Ateljébostäderna uppfördes 1948 av KRO och Stockholms Stads Bostadsförmedling som svar på rivningarna av Hötorget och Klarakvarteren. Sergels Skulpturateljé revs och fick ge plats åt Hötorgsskraporna – de många konstnärerna i kvarteren runt i kring utlokaliserades till ateljébostäder i de nybyggda förorterna.

Ironiskt nog kan planerna på förtätningen av förorterna inför 140 000 bostädersmålet jämföras med Hjalmar Mehrs skövlingar av innerstaden för snart 50 år sedan. De genomtänkt luftiga, funktionalistiska detaljplaner av på uppdrag av Markelius och Östberg som låg till grund för områden som Hammarbyhöjden och Björkhagen förstörs nu genom förtätning och stark exploatering av skrupellösa byggherrar och talanglösa arkitektbyråer.

Vi konstnärer passar då på att ställa frågan: ”Ska man återigen riva Sergels ateljé? Har man inte lärt sig någonting, om inte – återställ Hötorgets och Klarakvarterens ateljéer och låt oss flytta tillbaka!”

Posted in Hantverket, Landskap, Måleri | Kommentarer inaktiverade för Kulturmörker

Högtryckspress till Grafiken på Nyckelviksskolan

Äntligen har verkstaden fått en riktig högtryckspress.
En Eickhoff 50 × 70 har räddats undan skövlingarna på KKV i Nacka. Lite omvårdnad behövs, pappershållaren har en brusten hävarm men vi har ju en fantastisk metallverkstad här på skolan så det ska nog fixa sig. Nu behöver vi bly och trästil, ornament, verktyg och lådor! Kontakta mig om ni har utrustning eller reservdelar till Eickhoff…

image

image

image

Posted in Grafik, Hantverket | Kommentarer inaktiverade för Högtryckspress till Grafiken på Nyckelviksskolan

Hur man återvinner färgrester som kan användas vid grundering.

Vad gör man med resterna av färg nere i burken med penseltvätt – inte vill man väl hälla ut det i avloppet, eller hur?
Jag tvättar sällan mina penslar. Om jag gör det, då har redan färgresterna sedan länge runnit ur ner på botten av den linoljefyllda penseltvättsburken. Oljan kan sedan tvättas bort från penslarna med lite såpa och ljummet vatten.

Bottenskrapet har en trevlig neutral mörkgrå nyans.

Töm ut oljan så att bottenskrapet ligger fritt och skopa upp det på färgbänken. Tillsätt sedan ungefär lika mycket krita och rör ihop tills du har en bra konsistens.

Riv ihop pigmentresterna, kritan och oljan.

Riv sedan pigmenten så att de fördelas jämnt i oljan. Vill man ha en ljusare grund kan man tillsätta lite blyvitt eller någon annan bra ljus torkare.

Lägg upp grunden med en större palettkniv. Tillsätt terpentin om blandningen är svårarbetad.

Testa blandningen på en liten remsa duk limmad med harlim. En grund ska fungera som en ”filler” mellan vävens maskor – så stryk på den med en palettkniv som smör på en leksandsknäcke… I nyare litteratur rekommenderas trälim som isolering på pannån/duken – nonsens, varför blanda in ett plastmaterial som man inte har en aning om hur länge det håller. Använd harlim – fungerar mycket bättre och fyller upp mellan maskorna på ett mycket bättre sätt.

Mörk och ljus traditionell oljegrundering.

Den undre duken har grunderats med rent bottenskrap – den övre med tillsatt blyvitt.

Nu kan man fylla på med ren olja i penseltvättsburken.

 

Posted in Hantverket, Måleri | Kommentarer inaktiverade för Hur man återvinner färgrester som kan användas vid grundering.

Cremnitz von Björkhagen

Cremnitz von Björkhagen

Första målningen med egentillverkat kremservitt 🙂

Så här gick det till:

Bly rullat i blomkruka. (Augusti)

Rengör blyremsor och rulla dem till spiraler som passar i en liten blomkruka. Blyet kan man utvinna ur skärmningen (isoleringen) till gammal telekabel, mycket ren blyhalt krävs – således ej typografiskt bly som innehåller antimon. Ställ blomkrukan i ett litet fat som fylls till bredden med ättikvinäger – placera sedan fatet på ett större fat med bakpulver i. Bakpulvret kommer att avge koldioxid och får ersätta gödslet som man lade krukorna med bly i när man gjorde färgen förr. Ställ hela anordningen under en tättslutande glaskupa.

Under glaskupan några månader senare (November)

Redan efter ett par dagar bildas en vit beläggning på blyets yta – detta är basiskt blykarbonat (blyvitt). Låt anordningen stå ett par månader – helst på ett varmt ställe och fyll på med bakpulver och ättikvinäger då och då…

Blyet oxiderar nästan rakt igenom.

Tag ur blyspiralen försiktigt och placera den i en lämplig behållare.

Passa på att fylla på med färskt bly i krukan.

Fyll på kolsyrat vatten så att det täcker spiralen.

Kolsyrat vatten påskyndar bildandet av ännu mera basiskt blykarbonat.

För att öka mängden basiskt blykarbonat i pigmentet kan man använda kolsyrat vatten för att skölja ner beläggningen från blyet. Lägg på ett lock och låt behållaren stå så att allt pigment samlas på botten och klart vatten täcker resterna av spiralen.

Man kan redan nu fiska upp lite pigment från botten av behållaren.

Sköljningen med kolsyrat vatten upprepas ett par gånger för att avlägsna eventuella biprodukter som kan missfärga (blyacetat?). Då pigmentet är mycket farligt att handskas med i pulverform kan man förvara det under vatten för att minska risken för inandning och spridning i arbetslokalen.

Tillsätt ett par droppar linolja till det vattenburna pigmentet.

Blanda det våta pigmentet med en liten mängd linolja. Snart bildas en ganska kornig emulsion av pigment, vatten och olja.

Pigmentet emulgerar oljan och vattnet.

Pigmentet verkar nästan suga åt sig linoljan och vattnet pressas automatiskt ut vid rivningen. Kommer att tänka på att man hittat rester av ägg i Rembrandts blyvitt * – kanske var det inte bara för att åstadkomma putridons snabba torkning och relief – utan för att minska riskerna med kvardröjande vatten i färgen genom traditionell äggoljeemulsion.

Vid rivningen pressas vattnet ur blandningen och dunstar bort.

Krämigheten försvinner efter en stunds rivning och en jämn smidig färgmassa bildas.

Färgen verkar bli smidigare efter rivning.

Förmodligen innehåller det här färgprovet från innan sköljningen en del föroreningar – men vi provar ändå:

Färgen är klar för användning.

Fram med grejerna:

Skynda medan det är ljust…

Och på hyllan är nästa sats på gång:

Nästa omgång bredvid pigmentet – långsamt sjunkande.

 

* Van de Wetering, Ernst, Rembrandt, the Painter at Work

Posted in Hantverket, Landskap, Måleri | Kommentarer inaktiverade för Cremnitz von Björkhagen